Justin har så himla stor betydelse för mig. Jag kommer fortfarande ihåg första videon jag såg han i och första låten jag hörde han sjunga. Jag var bara 11 år när jag fastnade för honom. Jag förstod inte så mycket engelska som jag gör idag. Jag fastnade inte för honom p.g.a hans utseende, som många gör idag.

Vilket är så otroligt falskt.

Är det ens möjligt att älska en person för hur den ser ut? Då är det väl ändå utseendet man älskar? 

 

Under dom här 3 åren har jag sett när han mått som bäst, och när han mått som sämst. Och jag har inte lämnat honom bara för han har gjort val som kanske inte alltid varit så genomtänkta. Alla gånger jag känt mig ledsen, orättvistbehandlad, utanför, oförstådd, ful och arg är det Justin som muntrat upp mig.

 

Jag vet inte hur jag hade mått idag om jag inte haft honom vid min sida. Alla texter och ord har fått mig se saker från en annan vinkel och testa igen, inte ge upp. Jag vet inte hur många tårar jag gråtit: Av stolthet, för vi har kommit så långt. Av irratition, av alla papparaziz och rykten. Av lycka, under konserten, när nya plattor släppts och till 'never say never'. Av skratt, till hans roliga humor och videos. 

 

Snart är hela nya plattan släppt och på juldagen kommer filmen 'believe'. Jag är så himla glad att jag fortfarande är med honom och han är med oss. 24/4 var den bästa dagen i hela mitt liv. 

 

Min största dröm nu är att stå längst fram, och inte längst bak. En sak jag verkligen vill göra i mitt liv är tacka honom för allt. Ge han en stor kram och ha en bild som minne. Bästa killen fyller snart 20 år och jag blir tårögd när jag tänker på det.